Anders Larsson är mitt namn och jag fyller 50 nästa år. Förr i tiden var man gammal vid femtio men idag kan det knappast räknas som någon vidare hög ålder. De flesta blir ju nästan dubbelt så gamla så jag har halva livet framför mig. Med den tanken i huvudet tycker jag att det är lite enklare att känns mig ung och ganska fräsch. Ett positivt tänkande gör ganska mycket om jag ska vara ärlig.

Hur som helst så bor jag i Kristianstad tillsammans med min fru sedan många år tillbaka. Tillsammans har vi tre barn och för tillfället är det bara en av dem som bor hemma, vår yngsta son. Våra äldsta barn har flyttat hemifrån och nu för tiden är det bra mycket tystare och lugnare här hemma vilket inte alltid är så roligt. Det är svårt att vänja sig av med att inte leva tillsammans med personer som man har levt med under så många år, så tror jag att de flesta föräldrar känner.

För ett par år sedan drabbades jag av impotens i samband med att jag fick cancer. Prostatacancer för att vara exakt. Det är inget ovanligt med det, skillnaden är bara den att jag är öppen med det, både med sjukdomen och hur den har påverkat mig. På det stora hela är det mesta som förut och tack vara min familj så har jag lyckats undvika att drabbas av depression. Detta är något som vi tillsammans ska bekämpa och jag vet inte hur jag hade klarat mig utan min familj. När svåra händelser drabbar en människa blir det sociala nätverket mycket viktigt. För mig består detta inte bara av fru och barn utan även av andra nära och kära; föräldrar, släktingar och vänner.

Tanken på en blogg har funnits en tid men det är först nu som jag börjar få krafterna tillbaka för att ägna mig åt en blogg. Jag vill nå ut med mitt budskap till andra så att fler vågar prata öppet om det här. Att vara öppen med svåra och lite skamliga saker tror jag är mycket viktigt. Trots att jag i många år har levt ett mycket hälsosamt liv på många sätt och vis så har nu detta drabbat mig och nu lägger jag ut mitt liv för andra att ta del av. Välkomna hit.